Hur bestämmer man könet på en dinosaurie*? Ett snärtigt svar skulle vara “mycket försiktigt”, men i verkligheten är det ju rätt komplicerat att könsbestämma något som dog ut för över 65 miljoner år sedan. Tills vidare så har man egentligen bara ett sätt att helt säkert könsbestämma en dinosaurie: genom att hitta ägg som fossilerats i den. Det ända exemplaret hittills som jag hittat är en oviraptosaurid som hade två ägg under bäckenbenet (Sato et. al. 2005). Ett lite mindre säkert sätt är att hitta speciella strukturer på benen som fungerar som kalkreserver. Hos nutida fåglar får honan den kalk hon behöver till sina ägg från dessa reserver. Hittills har detta påträffats hos en Tyrannosaurus rex individ, vilket skulle alltså tyda på att den är en hona (Schweitzer et. al. 2005).
Det andra sättet som man tacklat problemet är att försöka hitta sexuell dimorfism. Sexuell dimorfism definieras som en skillnad i det fysiska utseendet eller beteendet mellan könen hos en djurart. Det kan vara fråga om olika sorters ornament (påfågeln är ett känt exempel) eller helt enkelt en storleksskillnad mellan könen (se t. ex. tornfalk). Problemet med dinosaurierna är att hitta tillräckligt stora sampel från samma område och från samma, relativt korta, tidsperiod och därefter att ännu hitta de anatomiska skillnaderna mellan könen (vare sig ornament eller bara storlek). Det man alltså i praktiken gör med en lämplig population är att statistisk visa att det finns två olika kroppstyper av fullvuxna individer inom populationen. Då är man först halvvägs, för sedan borde man visa att det verkligen är fråga om sexuell dimorfi och inte bara någon variation inom populationen. Därtill vet man ju inte heller vilken typ som representerar hanar och vilken representerar honor.
Det bästa exemplet hittills hos utdöda archosaurier är kanske Bennetts (1992) forskning i Pteranodon flygödlor. Han tog flera olika mått på framfötterna från ett hundratal fullvuxna exemplar, och kunde på basis av en storleksskillnad dela dem in i två tydliga grupper. Därtill karateriserades båda grupperna av unika ornament på huvudet (ena gruppen hade konstant större kam) och av konsistenta skillnader i bäcknen. Det här är kanske det närmaste könsbestämning man kan komma med dessa metoder. Mer om detta och allmänt om flygödlors ekologi hittas här.
Finns det då liknande undersökningar för dinosaurier? Jo, men inte riktigt lika bra. Problemen är att antingen har sampelstorleken varit rätt liten eller så har man bara kunnat bestämma det på basen av få morfologiska karaktärer. De bästa exemplen kommer från lambeosaurier (Dodson 1975) och en ceratopsier vid namnet Protoceratops andrewsii (Dodson 1976), i båda fall arter eller artgrupper med klara ornament. Även andra ceratopsier, bl. a. Triceratops (Chapman et. al. 1997) och Einiosaurus (Sampson 1997), har skillnader i huvudornamenten som kunde tyda på sexuell dimorfism mellan könen.
Man har även hittat tecken på dimorfi bl. a. hos theropoder (Megapnosaurus) och pachycephalosaurier (Stegoceras validum), och dessutom har spekulationer kring nästan alla andra grupper i något skede presenterats (se Champman et. al 1997 för en utförligare lista). Problematiken kan kanske bäst summeras med ett exempel.
Alla känner vi ju Tyrannosaurus rex. Få är kanske ändå medvetna om att det finns flera skelett av den och att man har hittat två morfologiskt skilda typer, en robust och en gracil typ. Man antog att den robustare typen representerade honor och de gracila hanar pga. skillnader i bäcknen. Därtill trodde man att alligatorer, som tillsammans med fåglar är dinosauriernas närmaste levande släktingar, hade klara morfologiska skillnader mellan könen. Man trodde att vissa ben i stjärtbasen (“chevrons“) lämnade ett större utrymme hos honor, än hos hanar. Samma utrymme tycktes även återfinnas hos den robusta typen av T. rex, vilket förstärkte hypotesen om att den typen representerade honor. Tyvärr visade det sig i senare forskningar att alligatorer inte har denna skillnad och att den inte heller kan med säkerhet återfinnas i tyrannosaurider (Erickson et. al. 2005). Vi kan givetvis inte utesluta möjligheten att det verkligen är fråga om könsskillnader, men å andra sidan så kan det också handla om skillnader mellan populationer.
* = jag räknar inte nu fåglarna (Aves) som dinosaurier.
—————————————————————————————-
Litteratur
Bennett, S. C. 1992. Sexual dimorphism of Pteranodon and other pterosaurs, with comments on cranial crests. Journal of Vertebrate Paleontology 12:422–434.
Chapman, R. E., Weishampel, D. B., Hunt, G., Rasskin-Gutman, D., 1997. Sexual dimorphism in Dinosaurs; s. 83–93 i Wolberg, D. L., Stump, E. and Rosenberg, G. D. (ed.), Dinofest International. Academy of Natural Sciences, Philadelphia, Pennsylvania.
Dodson, P., 1975. Taxonomic implications of relative growth in Lambeosaurine hadrosaurs. Syst. Zool. 24, 37–54.
Dodson, P., 1976. Quantitative aspects of relative growth and sexual dimorphism in Protoceratops. J. Paleontol. 50, 929–940.
Erickson, G. M., A. Kristopher Lappin, and P. Larson. 2005. Androgynous rex—the utility of chevrons for determining the sex of crocodilians and non-avian dinosaurs. Zoology, 108(4):277–286.
Sampson, S. D., Ryan, M. J., Tanke, D. H., 1997. Craniofacial ontogeny in centrosaurine dinosaurs (Omithischia: Ceratopsidae): taxonomic and behavioral implications. Zoological Journal of the Linnean Society, 121: 293-337.
Sato, T., Cheng, Y., Wu, X., Zelenitzky, D.K., Hsiao, Y., 2005. A pair of shelled eggs inside a female dinosaur. Science 308, 375.
Schweitzer, M. H., Wittmeyer J. L., Horner, J. R., 2005. Gender-Specific Reproductive Tissue in Ratites and Tyrannosaurus rex. Science, 308:1456 – 1460. DOI: 10.1126/science.1112158
