”De avarter av andlighet som frodas i dagens samhälle – nekromanti, tron på spöken, New Age, Christian Science, parapsykologi, feng shui, healing och fundamentalism – spirar trots allt ur verkliga behov, som vetenskapen varken kan tillfredsställa eller undanröja. Och fenomen som ”Ditchkins” lämnar fältet öppet för dem; mönstret är här det bortträngdas återkomst.”
Ditchkins är Terry Eagletons namn på kombinationen Christopher Hitchens och Richard Dawkins, gossarna som nu till exempel nyligen planerade att arrestera påven vid hans brittiska besök i september. Stycket ovan är Fredrik Hertzbergs, ur hans recension av Eagletons Reason, Faith, and Revolution. Reflections on the God Debate (2009) Ny Tid nr 16/2010. Jag citerar vidare:
”Den kristna tron förtjänar större respekt, enligt Eagleton. Först och främst måste man inse att religion och vetenskap inte nödvändigtvis är varandra uteslutande. Religionen är inte någon pseudovetenskap, vilket Dawkins utgår från, lika lite som en roman är ett stycke misslyckad sociologi. Att religionen inte kan förklara något väsentligt om världen efter teleskopet och mikroskopet – vilket Hitchens menar – är som att säga att tack vare den elektriska brödrosten kan vi glömma Tjechov.”
Vilket inte hindrar oss från att ifrågasätta religioner och deras olika uttryck. Men blir det inte intressantare om man gör det på ett något mer nyanserat och intelligent sätt, än från utgångspunkten att all tro är fundamentalism (vilket Dawkins och Hitchens knappast påstår, men argumentationen låter ofta så) och att naturvetenskapliga förklaringar som sådana kan svara på alla existentiella frågor?
Jag måste medge att jag inte riktigt förstår Eagleton här. Vill han att religion ska förklara något och vad exakt i så fall? Har han några exempel på sådana saker som religion kan komma med, och som inte på något sätt kan uppnås genom sekulära medel?
Ifall inte, så har jag svårt att inte se Eagleton som något annat än ett gisslan, i greppet av en religion, som lider av Stockholmssyndromet.
Nu vet inte jag exakt vad Eagleton menar, men personligen kan jag tänka mig att det finns fantasifulla och förvirrade delar av mänskans föreställningsvärld som man inte på bästa sätt närmar sig med rationalitet och strikt logik. Myter, familjer, nationalekonomi…
Ärade sandjägare hade problem med proxy-server så jag lägger nedan hans kommentar. -eyrie
Av Niko:
Det här kräver fortfarande en förklaring, för jag greppar inte riktigt det här. Än sen om det är förvirrat, blir det något bättre av att närma sig ämnet i ännu större förvirrning?* Vi kommer åt t. ex. myter genom att inmundiga och förstå hur en religion fungerar, men vi kallar det ju en myt för i bakgrunden opererar logiskt tänkande (så där i idealfall) och en bild av världen som en logisk och förståelig helhet.
Hur religion kan på något sätt hjälpa till, istället för att förhindra, förstår jag inte. Personligen tänker jag inte nöja mig med tomt flummeri om att religioner ”kan vara nödvändiga till att förstå något”, ifall man inte kan presentera ett klart fall där det finns en poäng i att använda religion för att förklara sak X.
* = Jag kommer att tänka på fundamentalistiska kristna som beger sig på tarotkort o. dyl. för att de är ”svart magi av Satan”.
Religioner är inte särskilt bra på att förklara saker. Och de ersätter defintivt inte öppet, nyfiket och kritiskt undersökande av tillvaron. Oftast motsätter de sig sådant, och det finns ingen anledning att godkänna en sådan begränsande och förtryckande inställning.
Men, om vi läser vad Eagleton (som återgiven av Hertzberg) säger: ”Att religionen inte kan förklara något väsentligt om världen efter teleskopet och mikroskopet – vilket Hitchens menar – är som att säga att tack vare den elektriska brödrosten kan vi glömma Tjechov.”
Åtminstone jag använder i allmänhet köksapparater för helt andra ändamål än jag använder litteratur. Det är inte de rationella förklaringarna som är poängen med religioner (rimligtvis, eftersom de inte sysslar med sånt), utan att de ger något helt annat.
Och mänskor tycks fråga efter detta andra. Varför de gör det, kan möjligen förklaras, t.ex. med reduktionistiskt hållna studier som spårar religiösa upplevelser och mytologisk tolkning av verkligheten till hjärnkemi. Förklarar, men gör inte att en förstår ämnet fullt ut.
Kika till exempel på det här snacket med Jonas Gardell inför programserien ”Åh herregud!” – mot slutet, frågan om tvivel (eller som intervjuaren skriver, tvekan) – för exempel på en som medvetet frångår analytiskt tänkande på vissa områden.
Skulle vilja höra en diskussion mellan Gardell och Hitchens.
Jag tolkar Eagleton som så, att Dawkins, Hitchens & co skäller under fel träd.
De skäller under flera träd, och i ett av dem sitter verkligen en extremist med totalitär världssyn som förtjänar att skällas ut, men i de andra träden sitter naiva, rädda, drömska eller kärleksfulla figurer som en bäst talar med i annan ton.