Grönfink / Marek Szczepanek, Wikimedia Commons
I fauna & flora 4/09 finns fler upplysningar om spridningen av Trichomonas gallinae hos grönfinkar och andra fåglar (se tidigare inlägg). Varför parasiten i första hand angriper grönfinkar är ännu inte känt, men att det är ett nytt fenomen kan man konstatera. I Storbritannien har veterinärer sedan 1994 undersökt fåglar som hittats döda i trädgårdar, bland dem över 300 grönfinkar och bofinkar, men det var först i april 2005 man för första gången hittade en Trichomonasparasiterad individ.
Grönfinken är den fågel som har högst dödlighet till följd av angrepp (dödsorsaken är sedan i allmänhet sekundära infektioner, eller svält, pga att svalget är för inflammerat för att fågeln ska kunna svälja), nästvärst drabbad är bofinken. Parasiten har konstaterats hos flera andra finkfåglar i Europa, och hos bland andra turkduva, järnsparv och mesar. Grönfinken har minskat med 15% i Storbritannien. Också i USA har man hittat angripna fåglar, mest husrosenfinkar.
Bo Söderström ger i sin artikel också tips på hur man undviker spridning vid fågelmatningar. Parasiten är för övrigt känslig för uttorkning och minusgrader, så i den rådande kylan borde spridningen hejdas, åtminstone tillfälligt.
